Fysikerna

Dürrenmatt behandlar här ett brännande tidsproblem: Bör eller får den moderne vetenskapsmannen lämna sin forskningsresultat i händerna på makthungriga politiker. En fråga som angår oss alla – inte bara kärnfysikerna. Enlig pjäsens centralgestalt, fysikern Möbius, måste vetenskapen känna sitt ansvar. Medveten om att han i sin forskning överskridit gränsen för mänskligt vetande har han sedan femton år levt i frivillig ”exil” på et mentalsjukhus. Dürrenmatt kallar sin tvåaktare komedi, men det gäller livets grymma komedi.
Slutet blir djup tragik, Möbius offer varit förgäves.