Ni kan kalla mig Ernst
Ni kan kalla mig Ernst
Sammanlagt 6 föreställningar
Inför totalt 1000 åskådare
Succémonologen är tillbaka, nu på Intiman!
”Kvinna utan kärlek, konstnär utan konstnärlighet – Nej! Då är livet intet, intet!”
Året är 1888. Vi möter Victoria ensam på sitt rum i Köpenhamn. Det är hennes sista natt, rakkniven ligger på det lilla bordet invid sängen. Hon är mitt i livet, mitt i sin författarkarriär men hon är också så in i döden trött...
Victoria Benedictssons författarskap är fortfarande levande, och hennes böcker kommer ständigt ut i nya utgåvor. Hon skrev under pseudonymen Ernst Ahlgren, och med ett urval av de texter som hon skapade under sitt sista år gestaltar skådespelaren Cecilia Lindqvist Ernst Ahlgren och ger nytt liv åt en av Sveriges och Skånes största författare.
Av
Petra Brylander och Cecilia LindqvistLängd
I rollerna
På scen
Konstnärligt team
Victoria Benedictsson (1850-1888)
Victoria Benedictsson ville bli konstnär men fick inte för sin far. Istället gifte hon sig 21 år gammal med den nästan trettio år äldre postmästaren i Hörby, Christian Benedictsson. 1884 debuterade hon som författare med novellsamlingen Från Skåne. Därefter skrev hon romanerna Pengar (1885) och Fru Marianne (1887). Victoria Benedictsson skrev om verkligheten och anammade sin tids ideal att skriva realistiskt och naturalistiskt. Hon författade om både den skånska landsbygdens människor och om sin tids könspolitiska frågor.
Victoria Benedictsson skrev även dramer, bl a Final (tillsammans med vännen Axel Lundegård, 1885), komedin Teorier (1887) och dramat Den bergtagna (1888). Hon skrev också bekännelselitteratur, bl a i sina kända dagböcker Stora boken I – II berättar hon självutlämnande om sin relation till Georg Brandes, dåtidens mest erkände litteraturforskare. 38 år gammal tar hon livet av sig på ett hotellrum i Köpenhamn. Victoria Benedictsson ligger begravd på Vestre Kirkegård i Köpenhamn, och på hennes gravsten står det Ernst Ahlgren.